Nobels dynamitfabrik – då och nu

Vi befinner oss alltså i Nobels gamla dynamitfabrik från 1891. 1889 revs här ett magasin för salpetersyra för att ge plats åt den nya fabriken, som i folkmun kom att kallas ”Syran”.  Fabriken, som konstruerades av den belgiske ingenjören Gustaf Delaplace, stod färdig 1891 och är nu den enda fabriksbyggnaden som finns kvar i området.

Den längre delen av byggnaden delades upp i tre delar där en del användes för lagring av kol, en annan del för lagring av svavelkis och i en tredje del fanns det ugnar för upphettning av kiseln. På övervåningen i den höga delen av byggnaden fanns det stora blyklädda kamrar och koncentreringsapparater för svavelsyra som är viktig komponent i bildandet av nitroglycerin.  Nitroglycerinet skickades sedermera vidare ner till knådningshuset vid vattnet där dynamitmassan handpressades och patronerades längs med den södra stranden. Efter det slogs, de nu färdiga dynamitstavarna, in i ett brunt, paraffinerat papper och paketerades i kartonger med ett kilo i varje för vidare distribution.

Framställningen började avvecklas 1914 och 1920 flyttades all sprängmedelstillverkning från Vinterviken till Gyttorp i Västmanland. Vinterviken behölls endast för lagerhållning och distribution. En del provsprängningar och andra experiment utfördes dock ända fram till 1988.

Efter att verksamheten helt lagts ned lämnades byggnaden att förfalla. I samband med att Stockholm var Kulturhuvudstad 1998, renoverades och sanerades den gamla ”Syran” av Stockholms Stad för att under knappt en tioårsperiod inhysa Skulpturens Hus i lokalerna.

Sedan 2008 driver och äger Markus Aujalay och Erika Michael Winterviken. De driver också restaurang Tegelbacken i Stockholm City.